xEBx

Klockan är tio i ett nu när jag börjar skriva detta inlägg. Jag sitter hos mina föräldrar i Filipstad och funderar över hur alla kartonger och möbler ska kunna fraktas ner till Falköping. Det är sjukt vad många saker man har, och nästan inget finns det ju att kasta heller. Jag har tre kartonger till köket och det känns bra. Köket kommer vara det rummet som jag lägger bra mycket energi på. Jag har alltid drömt om ett fint kök och jag ska göra mitt bästa för att få det fint. Precis som i drömmen kommer det aldrig bli eftersom jag drömmer om att kunna designa ett helt hus tillsammans med en person. Jag skulle designa köket och sedan fick personen designa alla de andra rummen efter eget tycke. Det skulle vara riktigt skoj.

Hur som helst, här sitter jag trött och sliten bland alla kartonger. Resan hit gick bra men jag längtar faktiskt till söndag då jag får åka hem igen. Jag känner mig inte hemma i Filipstad längre. Falköping är mitt hem och där finns min andra familj.

Jag tror och hoppas att mamma och pappa uppskattar mitt besök. Det var en väldigt glad mamma som mötte mig när jag kom med bilen och jag fick en stor kram av henne. Pappa har jag inte hunnit träffa än eftersom han var upptagen med annat och därför ses vi imorgon. Jag ska även passa på att hälsa på mormor imorgon. Det kommer hon uppskatta.

Förutom allt packande så ska jag roa mig med att gå på Oxhälja, Sveriges största marknad, som börjar imorgon. Kanske hittar jag något billigt och bra till lägenheten. Jag ska även in på mitt förra jobb och säga hej. Det är lite jobbigt men ändå trevligt att komma hem så här eftersom alla vill träffas och prata. Tiden kommer dock inte räcka åt alla som vill hälsa på mig. Jag känner just nu bara stress och känslan snälla-låt-detta-vara-över-snart. Jag längtar hem. Jag saknar Andreas, hans familj och chinchillorna. Det kommer bli en lång helg.

Och ni vet denna rädsla för ensamhet som jag kände förut inför detta med nya lägenheten. Jag förstod vad rädslan betydde i dag och det hela var ju så självklart. Jag har varit rädd för att bli lämnad ensam av fel personer. Dessa personer kommer ju aldrig göra något sådant mot mig, men det finns vissa som kanske kan göra det.

Jag ska hoppa ner i sängen nu bredvid en stor nallebjörn som täcker andra halvan av sängen. Nallebjörnen ska så klart hem till lägenheten eftersom den är min,men jag vet inte vart den ska få plats. Det löser sig. Nu blir det som sagt ner i sängen. Jag fryser, är sliten, stressad och full med problem som jag måste hitta lösningar på. Dessutom har jag en känsla av otrygghet inom mig. Jag har ingen Andreas som sover bredvid mig och det känns fel på något sätt. Sängen känns så tom och kall. Men som sagt, det är snart dags att åka hem till honom och chinchillorna igen.

Klockan är nu sex minuter över ett på natten och jag sänder er god natt-hälsningar från Filipstad.

Dagen har gått snabbt. Först jobb, sedan iväg på ett möte och efter detta hem till mig för att hämta kläder och sedan iväg till Andreas igen. Imorgon åker jag till Filipstad över helgen så det är min sista dag hos Andreas nu ett par dagar fram över. Det känns ju inte så kul att åka ifrån Andreas och chinchillorna.

Jag har en sak som jag har svårt med och det är så jävla irriterande att jag inte kan släppa tankarna. Ugh.

Jaja, nu blir det ner i soffan å försöka fördriva tiden.

Nu har jag hämtat de få saker som fanns kvar att hämta hos Dan och Eva-Lotte. Min x-box 360 står dock kvar i huset eftersom Eva-Lotte vill varva ett spel först och det är klart att hon ska få göra det. Imorgon ska jag hämta kartonger som ska följa med mig till Filipstad.

Så, hur känns allt nu? Ja, det känns inget speciellt över detta med att jag har skaffat lägenhet. Jag känner småstress över den kommande helgen och jag ser fram emot den samtidigt som jag inte gör det. Jag kommer stressa över att få tiden att räcka till och jag kommer sakna Andreas och chinchillorna. Det känns lite konstigt att åka tillbaka till Filipstad, det är inte mitt hem längre. Jag kommer bara vara på besök hos mina föräldrar, inget mera känner jag inför den resan. Mitt liv som jag hade i Filipstad är över och bortglömt. Nu är det livet i Falköping som jag satsar till 100% på.

För övrig känns det bra med lägenheten. Jag är dock lite nervös över mina grannar. Jag fick ju inget direkt bra första intryck av de. Två av grannarna sa inte ens hej och den tredje gnällde över hur vi hade parkerat bilarna när jag skulle flytta in möblerna igår. Jag kommer vara så tyst som möjligt och se till att jag inte är något besvär för grannarna. Ni får ursäkta min negativitet, men på det sättet grannarna betedde sig igår så kände jag mig inte direkt välkommen till området. Jag tänker inte heller gå runt och presentera mig. Om de inte ens kan anstränga sig med ett litet hej så behöver inte jag anstränga mig mer.

Jag har en känsla av rädsla kvar i kroppen nu när jag fått lägenheten. Det känns som om jag kommer bli lämnad ensam, trots att jag har hela familjen Brisman. Det känns ändå som om jag kommer bli själv. Känslan är dum, det vet jag, men den finns kvar där och gnager i mig.

Imorgon får vi se vad jag gör, det kom in ett försiktigt önskemål om att jag skulle inviga lägenheten genom att sova där imorgon natt. Problemet är matlagningen, allt jag kan laga mat i finns hemma hos mamma. Så jag kan sova i lägenheten nu, men jag kan inte laga mat. Och köpa pizza eller liknande går bort eftersom det kostar alldeles för mycket pengar. Jag får försöka äta bra på jobbet och klara mig på detta till torsdag kväll då jag kommer till mamma.

Det är som sagt många tankar och funderingar som har med flytten att göra som snurrar i mitt huvud nu.

Min korta ledighet var slut och i dag var det dags att jobba igen. Som vanligt flöt allt på bra och jag jobbade lite extra snabbt under slutet av dagen eftersom jag var tvungen att åka tidigare än vanligt från Floby. Klockan tre skulle jag på schemamöte inne på stadshuset. Det var bara resurschen som hade schemamöte och det var första mötet jag var på. Det gick snabbt att fixa schema men det var lite rörigt system, men det är något man vänjer sig vid. Det var även skoj att få träffa alla andra polare.

Efter mötet blev det hem till Andreas en snabbis för att duscha och sedan åkte jag hem till min lägenhet. I dag skulle sängen sättas ihop hade jag bestämt och jag skulle göra det själv. Det var inte alls så svårt som jag trodde och sängen står nu fint ihopsatt i lägenheten. Det enda som krånglade var några skruvar som hade svårt att hitta fäste i några metallgrejer som satt i de borrade hålen. Jag är nöjd med sängen och den är värd pengarna. När jag ändå var i lägenheten passade jag på att lägga in mina kläder i garderoberna.

Jag vill att Oxhälja ska vara över så jag får mina saker snart, just nu kan jag inte inreda lägenheten.

Jaja, den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Hoppas man kan få lika roliga och ärliga grannar som denna. Haha.

Jag är väldigt trött just nu. Tänkte ha sovmorgon eftersom jag är ledig i dag men så blev det inte. Jag fick både chinchillor under täcket och isbitar på mig för att få mig att kliva upp. Detta fungerade inte och jag klev först upp när Eva-Lotte ringde och sa att Dan behövde mig på OKQ8 där han stod och fixade med min bil. Det var bilbesiktning i dag och jag var precis lika nervös som den gången jag hade uppkörning för första gången. Det var verkligen hemskt men allt slutade bra och bilen gick igenom utan anmärkning. Tummen upp för det.

Klockan två hämtades kärra på OK och vi hämtade upp mina möbler hos Andreas och sedan åkte vi till min lägenhet. Jag fick nycklarna till den i dag så all tid har spenderats med att bära, flytta, packa, packa upp. Just nu står det massa kartonger som ska plockas upp och en säng som ska sättas ihop. Ska försöka fixa lite imorgon om jag hinner efter jobbet. Jag kan inte bo i lägenheten riktigt än, måste få ner mina saker från Filipstad först. Ska dock försöka komma in i lägenheten så fort som möjligt. Det känns som om jag tränger mig på hos Andreas, stackaren blir ju aldrig av med mig.

Jag ska även passa på att tacka några som hjälpt mig med flytten i dag;

Dan som både fixade min bil och körde kärran så jag fick alla mina grejer till lägenheten. Tusen tack för allt, hade inte klarat det utan dig.

Andreas var dagens sovmorgon-störare, bärhjälp, assisterande bilmekaniker och ett stort stöd under bilbesiktningen. Du är bäst och helt underbar. Tack för allt du gör för mig hela tiden. Akta dig bara för allt som kallas isbitar och ispåsar.

Eva-Lotte var snäll nog och fixade middag åt oss. Det var väldigt skönt att slippa fixa med det i dag, det gjorde så vi sparade lite tid. Dessutom fixade hon min tvätt så jag skulle kunna koncentrera mig på flytten i dag. Tack för din hjälp under dagen.

Som ni märker hade jag aldrig klarat detta lika bra utan familjen Brisman. Bara några få av mina saker finns kvar nu i huset och det känns faktiskt lite tråkigt att flytta där i från. Jag kommer sakna vissa saker med Dan och Eva-Lotte, men det är ju inte långt att åka och hälsa på. Och hem till mig är de alltid välkomna, speciellt nu när lådor ska packas upp. Haha.

är irriterande ibland. Extra jobbigt är det när man först tror att de är bortglömda och sedan kommer de tillbaka igen. Åh, kill me.

Dagen har varit med saker att göra hela tiden. Först blev det jobb, efter jobbet hem till Andreas för att andas ut några sekunder och hämta honom innan vi sedan åkte hem till Dan och Eva-Lotte. Jag har städat bilen samt plockat lite med mina kartonger och Dan har lagat min bil lite. Han blev inte riktigt klar och därför får han låna min bil tills imorgon eftersom den ska besiktigas då.

Jag har även ringt och bokat en kärra för imorgon blir det att slänga in saker i lägenheten. Ska först på en lägenhetsbesiktning och sen får jag nycklarna. Just nu känner jag inget annat än stress inför flytten , men det blir nog bra i slutet.

Nu ska jag återgå till WoW innan det blir att sova. Känner mig jättetrött nu.

Jag känner mig helt slut. Det är lördag men inte fick jag en varm underbart sovmorgon, nej det var bara att hoppa upp när klockan ringde tjugo i sex. Jag jobbar nämligen helg. Själva jobbet har gått bra men detta med att jobba helg har förstört min koll på dagarna. I mitt liv finns inget som kallas helg längre, allt är vardag rätt igenom. De enda helgerna som finns är storhelger så som julafton och midsommar. En lördag kan lika gärna vara en tisdag för min del, jag tappar lätt bort dagarna eftersom jag jobbar nästan hela tiden. Det är lite tråkigt men sådant är livet.

När jag kom hem tog jag det lugnt framför WoW och senare på kvällen åkte jag och Andreas iväg till affären för att inhandla lite mat. Det blev potatisgratäng och en bit kött.

För ovanlighetens skull blev det lite Tv-tittande också i form av Bröllopsfotografen på Tv4. Rätt skönt att få höra lite äkta värmländska, det var ett bra tag sen sist nu. Dock saknar jag inget av mitt förra liv. Där jag är nu är allt bra.